emwestberg

BomKraschPaw. Nä inte riktigt då!
I måndags när jag och peter skulle åka hem från växbo så hade det vräkt ner snö hela dan och hela kvällen. Peter åkte före för vi hade varsina bilar. När vi kom på skogen så kände jag hur bilen släppte så fort jag kom ur spåret och in i snöblasket. Saktade ner och såg hur peter fortsatte i vanlig fart. Tänkte inte mer på det utan försökte hålla bilen i spåret som blev efter peters bil. Innan jag ens hunnit blinka med ögat så slängde sig bilen åt vänster. Snurrade ett varv och hamnade på fel sida. Sen vet jag inget mer än att jag hängde på sidan i diket. Bilsen stod fint parkerat, fast väldigt snett där nere i diket.

Det blev så konstigt för jag hann med att tänka så mycket. När bilen slängde sig åt vänster så tänkte jag att jag absolut inte skulle trycka ned bromsen för då skulle det gå åt helvete. Därför tröck jag ned kopplingen och försökte svänga tillbaka åt höger. Dock hände det ingenting, därför fortsatte jag att hålla ned kopplingen men stängde mina ögon, tokhöll i ratten och inväntade det värsta. Fanns lixom inget annat att göra!
Jag hade åkt typ på bredställ ned i diket, touchat diket med höger front och sen hade bakdelen slagits ned längs diket. Så när jag öppnade ögonen igen så satt jag där, bilen på fel sida dike, åt fel håll.

Paniken började komma och insåg att jag lämnat telefonen bredvid mig på sätet, den hade alltså flygit och låg förhoppningsvis någonstans i bilen. Jag hängde lite på nå vis i bältet eftersom att bilen lutade ganska mycket. Därför var det dundersvårt att få loss bältet, och när jag inte fick loss mig själv så fick jag ännu mer panik. Började dra och rycka i bältet men inget hjälpte så började istället gråta. efter en stund fick jag loss bältet och ramlade över på andra sätet. Fick panik igen när jag tokletade mobilen. Till slut efter att jag klättrat till baksätet så hittade jag den på golvet under stolen.

Ringde till peter men upptaget, snacka om att jag var arg på honom då. :) Ringde istället mamma, hihi nu i efterhand kan man skratta lite åt det. Hade tydligen sagt lite roliga saker till mamma.
-Mamma!! Jag har kört i diket!!
-Lugn gumman, jag och pappa är påväg.
-Jag har snurrat!!
-Sitter du fast emelie?
-BILEN sitter fast!!
-Men bilen, sitter DU fast?
-Nä, men vågar inte kliva ur. Och mamma, jag tror att porslinet inte gick sönder!
Haha, tror inte att mamma var så intressead av något porslin men jag hade ju faktiskt precis köpt nytt på dagen, klart jag tänkte lite på det :)

Tur som jag hade stannade en förbipasserande bil som råkade vara mammas och pappas granne. Han hjälpte mig ur bilen och sen väntade med mig tills mamma och pappa kom. Tack!!

Fick tag på peter så han kom tillbaka och hämtade mig medans pappa fick åka hem och hämta traktorn. Han hade försökt dra upp bilen med traktorn men icke då. Det var så packat med snö under bilen så han fick haka fast bilen med traktorn och lyfta! Jag låg hemma och mådde dåligt för det var systers och johans bil. Tänk om jag hade totaltförstört den. Usch, mådde så dåligt. Kunde intr sluta tänka på när jag blev tvungen att ringa syster och johan och besrätta vad jag ställt till med! Men pappa ringde och vill ni veta något skumt? Inte ens en liten repa. Helt sjukt, jag förväntade mig bucklor, repor, att all lack skulle vara borta. Men nä ingenting. Pappa hade bilen inne i värmen under natten för all snö som låg i diket följde med bilens undre del. Den fick tina av och sen tvättade pappa bilen sen var det bara att tuta och köra igen. Helt sinnessjukt att det inte ens blev en liten repa!

Idag ska jag köra ner systers och johans bil till gävle. Vi får hoppas på det bästa :) Med min vanliga tur så sitter jag väl där i diket på E4an!!

Man har ju lärt sig en liten läxa iaf. Nu måste jag skynda mig lite, ska fixa håret hos syster kl 13. Puss